Att vara förälder är något av det mest fantastiska som finns, och många skulle beskriva det som det största äventyret i livet. Barnet eller barnen som kommer till oss är alla olika och även om deras grundläggande behov är desamma behöver vi som föräldrar hitta nycklarna och koderna för att lära känna och förstå varje enskilt barn. Det är något som många flerbarnsföräldrar kan vittna om; att det som fungerade för det första barnet absolut inte fungerade för det andra, utan de får hitta nya sätt och vägar för att hitta fram till barnet.
I den här texten ska vi titta lite närmare på de grundläggande behov som finns hos alla barn, för även om de kan tyckas självklara är det inte alltid så lätt som förälder att ha koll på precis allting. Något som dock för de allra flesta kommer instinktivt så snart barnet är fött, är den översvallande kärleken. Det ska ändå sägas att det tyvärr finns de som upplever förlossningsdepression vilket gör det oerhört svårt att knyta an till sitt barn, men för de allra flesta kommer dock kärleken – antingen översvallande eller lite steg för steg. Och det är den här kärleken som är själva grundbulten i barnets liv, och det är kärleken mellan barnet och er föräldrar som bygger det så livsviktiga bandet mellan er.
Bandet som knyter er samman byggs i de dagliga rutinerna, i era samtal och när ni inte riktigt t
änker på det. Därför är det så viktigt att vara närvarande föräldrar, som är genuint nyfikna på och intresserade av barnen, och som möter dem med kärlek, förståelse och respekt. Det är när barnen upplever de delarna i varje möte med er som bandet byggs upp och blir starkare och starkare. Har du varit frånvarande under ditt barns uppväxt kommer det bli väldigt svårt att bygga upp bandet mellan er i till exempel tonåren. Det kan gå, men det kommer kräva oerhört mycket av både tonåringen och dig.
Även i jobbiga situationer kan du låta kärleken och respekten vara genomgående, trots att du och ditt barn kanske är ovänner för stunden. Blir du riktigt arg och höjer rösten är det så viktigt att du plockar upp tråden igen när allt är över, pratar igenom vad som hände tillsammans med ditt barn och ber om förlåtelse om du behöver. Speciellt för mindre barn är det viktigt att se att vuxna också har ett brett spektrum av känslor och att det är ok att ha starka känslor, så länge man inte skadar någon annan. Men när allt har lugnat ner sig behöver du visa att kärleken är starkare än alla andra känslor och att du alltid finns där för ditt barn. Berätta hur du kände och fråga hur barnet kände, eller hjälp barnet att beskriva vilka stora känslor hen förmodligen gick igenom. Sätt ord på vad ni känner och respektera om barnet behöver eget utrymme en stund eller inte är redo att prata ännu. Låt kärleken visa vägen.
